När vi vaknade var det alldeles tyst, vinden hade mojnat och det var vindstilla och solsken, det ända som märktes av gårdagens storm var en stor trädgren som blåst ner från ett träd tio meter ifrån tältet, det hade nog inte varit så bra om den landat på tältet….

Idag var det hemfärd, så efter frukost rev vi lägret och packade in oss i bilen. Medans vi varit här hade jag upptäckt att Eda skans bara låg ett par hundra meter ifrån campingen, jag hade missat den när jag planerade vår tripp. Men det lät för intressant för att låta bli, så vi tog första stoppet redan där och cachen Skansen. Vi kunde se spår av gårdagens storm då det låg flera vindfällor över vallarna på skansen, även vägen till parkeringen var delvis blockerad. Barnen inspekterade kanonerna och sprang på vallarna.

Vi fortsatte sedan på hemfärds planen och stannade till vid cachen En plats i skogen. (A place in the forrest) en liten skans med några värn som under kriget bevakat den närbelägna bron. Här blev det tillfälle för barnen att kasta kottar i vattnet, och Folke gav sig av på egen hand på upptäcktsfärd längs med älvstranden till resterna av en gammal kvarn(?)damm.


Efter det tog vi det efterlängtade måltidsstoppet på Mc Donalds i Arvika som barnen blivit lovade under resan innan vi fortsatte vår färd hemåt.

Cachen Keeping the Germans at bay låg efter vägen och var ett givet stopp, här fanns det en linje med stridsvagnshinder i skogen. Hade jag varit själv hade jag nog undersökt närområdet lite mer efter andra lämningar som värn och bunkrar, det fanns en bunker angiven på cache sidan men då vi var ganska slitna efter fem dagars flängande så hoppade jag över den.

Högboda Infarten blev sista stoppet på hemvägen, en lite klurig gömd cache vid en pendlarparkering som hade fått många favoriter. Platsen som sig var väl inget att hurra för men antar att man belönat klurigheten här.

Femdagars äventyrssemester själv med barnen var således till ända, det är tredje året jag och barnen ger oss iväg och tältar ett par dagar på semestern själva. Bläddra neråt i bloggen så hittar du tidigare års äventyr.

Kartan nedan visar den planerade rutten för resan, det blev några små avsteg men i stort så höll den,  någon retlig DNF och några som vi avstod att försöka på(bla. två norska kommuner). Men huvudmålet med att plocka kommunerna i Värmland uppnåddes och huvudattraktionerna med bilkyrkogården i Båstnäs och cachen Skans 132 Mjögsjön (Mission 1 & 2) gjorde det hela till en riktigt lyckad utflykt.


Annonser

Efter första natten på den nya campingen var det frukost och morgonbestyr för att göra oss redo för denna nya dag.

Första stoppet för dagen var cachen Skansen Hultet en ganska välbevarad skans med många olika befästningar, värn och bunkrar. Vi kom samtidigt som ett gäng MC-knuttar lämnade stället så vi fick roa oss på egen hand. Denna var lite mer tillgänglig än gårdagens då här finns både parkering, informationstavlor och trappor och markerade stigar i terrängen mellan de olika värnen. Själva cachen var lätthittad i ett av de övre värnen, barnen bytte till sig en dollarsedel. Man varnade på radion att det skulle börja blåsa lite i området men än märktes inget.

Vi fortsatte sen vidare till den Norska gränsen och ytterligare ett besök i vårt grannland. Vi stannade vid själva gränsen och cachen Grensa TB Hotell som vi passade på att logga. Sedan var det faktiskt dags för lunch och vi dukade upp medhavda kalla makaroner och korv. Nu hade börjat blåsa lite så vi fick hålla i tallrikarna.

Vi fortsatte sedan in i Norge till Kongsvinger och den fästning som ligger där, lite lik den i Halden men den kändes betydligt mindre. Här blev det först glassmuta innan vi fortsatte att titta runt på fästningsområdet, inspektera kanoner och även logga cachen som fanns där. Nu hade det börjat blåsa lite ytterligare och nu kom det även lite regn.

Nu blåste det rejält och man varnade på radion att det blåste ner träd i Värmland. Funderade lite över om tältet verkligen skulle stå kvar när vi kom tillbaka till campingen. Vi hade en ganska lång bit att köra för att komma tillbaka till campingen i Sverige, gjorde lite överväganden över vilken väg som skulle vara säkrast att ta sig fram på, valet föll på den i förväg planerade rutten som gick på E16 mot Torsby. E16 lät som en stor väg, men så stor var den då inte. Träden vajade obehagligt längs vägen som i princip bara gick genom skogsområden. Till slut fastnade vi i en bilkö, jag valde att ställa mig femtio meter bakom närmaste bilen då träden där framme såg ut att ge sig när som helst i vinden. När vi sedan kunde köra vidare så visade det sig att man sågat upp ett par träd som fallit över vägen.

Stannade sedan på en rastplats och loggade Masterudkrysset – TB hotell där det var lite lugnare och vägen delade sig för att överväga alternativa vägar igen, då det fanns en betydligt närmare väg till campingen därifrån, men då den vägen kändes ganska liten och dåligt trafikerad, valde jag ändå ursprungsplanen och den större vägen ifall det skulle hända något.

GPSjul#02 – BIRD’S SEWER  här kändes det säkert att stanna och logga denna cache, ett lite småroligt hemmabygge. Tanken var att sedan åka en bit norrut och besöka cachen Nordvärmlands skansar #10 – Arnsjön skans men jag avstod från det då det skulle bli en omväg och jag ville inte vara ute på vägen längre än nödvändigt i stormen.

Vi stannade till vid Beredskapstiden 1939-1945, bunker som låg precis bredvid vägen i ett lite mindre blåsigt område så det kändes säkert att vistas där och cachen var med i planeringen för att få en logg i Torsby kommun. Jag har sett många bunkrar av denna konstruktionen innan, men här var det första gången jag såg en som insidan var klädd med plywood.

Även vid Stenbron i Vittjärn stannade vi för en snabb logg. Dock så valde vi inte att gå fram till själva bron pga blåsten.

Före att få en logg i Sunne kommun så stannade vi vid Utlopp Kymmen här blåste det rejält vid sjön, men det var fritt från stora träd så det kändes bra. Och vi kunde passa på att känna lite på dom kraftiga vindarna.

Vi fortsatte sedan tillbaka till campingen, vi klarade oss utan missöden trots att vi såg många nedblåsta träd längs vägarna, fick väja för ett par som täckte en del av vägbanan och såg flera som blivit nedsågade så trafiken kom fram. Kan säga att det inte var en helt bekväm resa själv med två barn i bilen, ville ju inte heller berätta för dom hur allvarligt läge det var utan höll god min för att hålla stämningen på topp.

Tillbaka till campingen då, fanns tältet kvar eller hade det blåst bort? Jo det stod faktiskt kvar om än ganska stukat, fick staga upp det så gott det gick.

Då vi var tillbaka på campingen tidigare än den ursprungliga planen så fick vi fördriva eftermiddagen på campingområdet, ville ju inte lämna tältet igen då det fortfarande blåste kraftigt och stormen väntades ha sin topp under sen eftermiddag. Så det blev fredagsmys med chips i servicehusets kök. Varvat med Airhockey vid receptionen. Barnen hittade en liten näbbmus i gräset som vi tittade närmare på.

Sedan var det bara att göra natt och krypa ner i tältet som slets i den starka stormvinden. Trodde att barnen skulle ha svårt att sova i blåsten men dom somnade snart ändå och jag inte långt efter.







Andra och sista natten på campingen i Töcksfors till ända. Efter intag av frukost och fixat matsäcken för dagen så revs tältet och vi satte kosan mot nya äventyr. En cache som jag spanat in länge och som var lite huvudmål för resan https://coord.info/GC58RWH(Skans 132 Mjögsjön (Mission 1 & 2)) en skans med många värn och bunkrar som ligger riktigt naturskönt till.

Men först så skulle vi till det närbelägna köpcentrumet för att inhandla en Starwars plånbok och keps som vi sett ut dagen innan, när jag stannar för att tanka bilen undrar F varför ficklampan ligger på vindrutetorkarna, den har åkt med där sedan campingen….

Väl framme vid Skans 132 var det lite knorr hos rekryterna när uppdraget skulle påbörjas, men så fort vi var i gång så var det ett minne blott och de sprang ifrån mig från delsteg efter delsteg. Vi skulle räkna olika objekt i ett antal värn och bunkrar för att få fram var cachen är gömd. Av någon anledning tycker barnen det är roligare än att direkt gå på och leta efter själva cachen. De olika värnen och bunkrarna undersöktes noggrant i jakten på ledtrådarna. Vi hade inga problem att hitta det vi skulle.



Det tog oss en dryg timme att ta oss igenom uppdraget. Efter att cachen var hittad och signerad så fortsatt vi vår färd genom Värmlands öde skogar.
Innan nästa cache var det redan dags för intagandet av lunch, denna gång kalla makaroner med köttbullar och rå grillkorv.  Det blev inte så fancy val av matplats utan det fick bli på filten bredvid bilen vid vägen.


Efter att ha intagit lunchen var det dags för att utforska nästa ställe, ett fältsjukhus som var insprängt i ett bergrum.  Det var inte speciellt stort så man kan inte ha räknat med så många sårade.

När vi undersökt sjukhuset hittade jag utanför en tunnel(rör) som ledde vidare till något annat utrymme, det såg intressant ut så vi(Jag) beslöt oss för att undersöka vart det ledde, men mitt i tunneln upptäckte barnen att det fanns spindlar i taket och en reträtt i panik inleddes. Väl ute igen försökte jag övertala rekryterna om att få undersöka vart röret tog vägen på egen hand men protester i form av  ohämmad gråt gjorde att jag fick överge övertalningsplanerna och helt enkelt göra en snabb undersökning ändå trotts protester 🙂 Tunneln ledde efter ett par meter bara ut i ett fyrkantigt värn så så intressant var det ju inte, men man vet ju aldrig….

Vi fortsatte vidare och var snart i Charlottenberg och vår nästa campingplats.  Det var endast tidig eftermiddag, men för att undvika myteri så slog vi läger och spenderade eftermiddagen på campingens lekplats.

Efter att ha lagat middag och lekt ytterligare så var det dags att göra kväll. Här läser Taggen(5år) godnattsagan med hjälp av pannlampa i tältet.


Efter en god natts sömn, så blev det frukost i servicehuset på campingen, i taket vid ingången så bodde en familj svalor där även deras barn fick frukost.

DSC_1964

Efter att ha ätit och packat matsäck så begav vi oss iväg på dagens äventyr. På vägen passerade vi denna kiosk som tyvärr var stängd…. Vi fortsatte på den slingriga grusvägen längre in i skogen i de mörkaste delarna av Värmland.

DSC_1966

Sedan kom vi fram till dagens huvudattraktion Båstnäs bilkyrkogård, ett fantastiskt ställe med över tusen bilvrak av allsköns modeller, många man känner igen som Volvo PV, Amazon, Duett, Saab 96, VW-bubblor mm.(Som vanligt gör sig bilderna bäst om man klickar upp dom)

Jag och barnen kryssade oss fram mellan bilvraken och hittade den ena rostiga skönheten efter den andra. Man får vara försiktig då det finns trasigt glas och mängder med vassa rostiga plåtkanter som man inte vill skära sig på.

Några få bilar var i sådant skick att man kunde ta en titt på insidan. Det kändes som bilarna aldrig tog slut, när man gick i skogen så stod det bilar överallt, och när vi kom ut ur skogen fanns det en stor äng med ännu fler bilar på. Givetvis finns det en geocache att hitta här också, Hjulkyrkogården .

Efter att ha tröttnat på bilvrak så åkte vi vidare, vi fortsatte på den lilla smala grusvägen och passerade en skylt som sa att allmänväg upphör, men nu var siktet inställt på vårt grannland. Vi måste ha valt smuggelvägen in i Norge då vi på denna slingriga grus/skogsväg helt plötsligt befann oss i Norge utan att ha passerat någon form av gränsskylt/markering.

Vi hamnade i Ørje och cachen ”SillyWalk” som vi givetvis loggade med bravur.

Därefter var det hög tid att både leka av sig på närbelägen lekplats och inmundiga dagens medhavda lunch. Kalla makaroner och rå falukorv.

Vi fortsatte till ett fort ovan för staden och cachen 1538Moss #09 – Ørje Fort barnen hittade en tiokrona i cachen som vi bytte till oss mot diverse leksaker. Sedan utforskade vi fortet, ammunitionsförrådet(?) i ett stort bergrum visade sig vara förseglat med en stor tegelvägg, men ett litet hål fanns kvar, det såg ut som det också snart skulle vara ett minne blott då det stod en pall tegelstenar utanför så hålet skulle nog snart förseglas. Så det gäller att fånga dagen och dess möjligheter så vi kröp in genom hålet och utforskade bergrummet på insidan, troligen blev vi några av dom sista som kunde göra det.

Sedan var det dags för obligatorisk muta för att hålla myteriet borta, och vi kunde konstatera att här i Norge visas glassarna med förpackningen på glassboxen och inte utan som i Sverige, det gör det iof lättare att hitta glassen i boxen men svårt att se hur själva glassen egentligen ser ut.

DSC_2082

Vi fortsatte till nästa stad och nästa fort och cachen Høytorp fort – Adgang forbudt som vi tyvärr inte hittade trots att vi letade länge, noga och hade paus för intag av bullar. Men det verkar som den cachen försvunnit då ingen senare har lyckats hitta den heller.  Det fanns dock lite annat att titta på och undersöka på området.

Sedan styrde vi kosan mot en Letterbox XL en cache som låg i ett skogsområde, där läste jag tyvärr lite fel i beskrivningen så det blev en lång omväg innan vi kom rätt.

Efter det vände vi tillbaka mot Sverige och campingen i Töcksfors, strax innan campingen så finns det ett skyddsvärn med flera rum och cachen Skans 128 – Töcksfors – Stab som vi snabbt kunde hitta där inne.

Bredvid detta finns ett fint område med en sluss som vi kikade närmare på.

Även ytterligare ett värn med en cache som vi tyvärr inte kunde hitta. Värnet var lite udda med en fem meter lång låg gång mellan två av rummen, något som jag inte sett tidigare. Vi hittade inte cachen men en padda stötte vi på i gången.

Då det blivit kväll var det bara att ta sig till campingen för att laga middag och göra kväll då vi nästa dag skulle överge denna campingen för vidare äventyr på annan ort.

Då var det dags för den årliga traditionen att jag och barnen lämnar frun ensam hemma medans vi ger oss iväg på äventyr ett par dagar. Dom senaste åren har vi fricampat i skogen, men då årets torka och eldningsförbud sätter kämpar i hjulet för matlagning blev det till att tälta på campingplatser i år för att ha tillgång till kök.

Min plan med årets resa var att besöka några nya kommuner i Värmland, göra några instick i Norge och försöka logga lite cacher vid bunkrar och försvarsanläggningar längs gränsen. Jag hade gjort en liten enkel och grov rutt i Cachetur.no där jag listat dom cacherna som jag ville ta för att få med det som var mest intressant och dels för att få med dom kommuner vi passerade som jag inte loggat tidigare.

Så vi startade med att sträckköra förbi Karlstad, på vägen körde vi om denna Ambulansbuss, har aldrig sett något liknande innan. Men den var väl säkert inkallad till någon av alla skogsbränder som härjade just då.

DSC_1888

Sedan blev det dags för lunch stopp. Med tanke på förbudet att använda campingkök så hade jag kokat makaroner och kylt ner innan avfärd så dessa avnjöts med rå falukorv, ketchup och gurka.

DSC_1889

Vi hade gjort ett bra val av rastplats visade det sig då det fanns lite spännande saker att undersöka i närheten. Barnen klättrade glatt omkring och utforskade dom olika fordonen på platsen. När vi gick därifrån överraskades vi av en ekorre som hoppade ner från ett tak framför fötterna på oss och snabbt kilade upp i ett träd.

 

På väg genom Värmlandsskogarna så uppsnappade jag något intressant i ögonvrån, det blev till att vända och göra en fulparkering i vägkanten med varningsblinkers. Vi hoppade ur bilen och undersökte denne betongkoloss som varit en del av en vägspärr här under kriget. Betongkolossen kunde med hjälp av räls flyttas ut och spärra av vägen. Av någon anledning fanns det ingen cache här tidigare, det åtgärdade vi….

Sedan kom vi till resans första egentliga mål Borgvik Skans 113 en bunker från kriget och en cache i Grums kommun. Först så undersökte vi ruinen av masugnen som fanns på platsen.

Sedan blev det intagande av muta för att hålla moralen i truppen uppe.

DSC_1926

Sedan gick vi och tog en närmare titt på bunkrarna. Det fanns en ett gäng olika bunkrar och värn i området, vi undersökte några av dom. Någon låg i en hage så då blev det ninjarullning under staketet, men alla var öppna så det gick att gå in och titta. Så beväpnade med varsin ficklampa deltog alla i undersökningarna.

Nästa stopp blev i Säffle kommun och cachen Långseruds kyrka som låg naturskönt till med en liten å (Lillälven) alldeles bredvid.

Sedan fortsatte vi till Årjängs kommun och cachen Telegrafisten som låg mitt ute i ingenstans, vi körde säker en dryg mil ut på en liten grusväg ut i ödemarken. Detta var en fantastisk fin skans från kriget med många värn och bunkrar sammankopplade med löpgravar. Cachen var en riktig kluring där man först hittade en låda med en CD skiva och en kassett där det var inspelat ett morse meddelande som vi var tvungna att dekryptera, jag hade med mig en gammal kassett bandspelare för ändamålet. Efter att ha fått fram meddelandet i klartext var det inte helt lätt att tolka det, det blev några felnavigeringar innan en livlina kunde leda oss åt rätt håll. Barnen gillade upplägget skarpt och utforskade gärna både löpgravar och bunkrar.

Sedan var det samma grusväg tillbaka till den obefintliga civilisationen i Värmlandsskogarna. Det blev ett sista stopp vid Skans 125 – Skålerud en annorlunda skans där det var flera värn för artillerihaubitsar. Någon var låst men flera gick det att gå in och titta i. 

Sedan var det dags att slå läger för kvällen på campingen i Töcksfors som skulle vara vårat natt läger dom två närmaste nätterna. Efter att ha slagit upp tältet lagade vi och åt middag innan det var dags att göra natt efter denna första dag som redan bjudit på många fantastiska upplevelser.

Hade några föräldradagar kvar att plocka ut för F som snart skulle frysa inne då han snart fyllde 8år. Så när han fick sommarlov tog jag med mig barnen till mina föräldrars stuga i Tanum för ett par dagar.

Barnens favorit på västkusten är krabbfiske och det blev det ett par gånger när vädret tillät.

En dag gjorde vi en utflykt med farmor och farfar till en bronsåldersgrav som låg riktigt fint på en höjd med utsikt över havet. På vägen fanns det några cacher som vi passade på att logga. Bronsåldersgraven ligger vid Kragenäs 12: Pannberget och jag kan varmt rekommendera ett besök.

Det blev lite underhåll på några av mina cacher i området, bla Bunker#9

Nästa dag var det dags för mer underhåll av cacher, då några jag har vid Svinesund precis vid norska gränsen. Bunker#3 och Bunker#4 det är lite besvärlig terräng upp till dom men barnen kämpade på bra. Barnen diskuterade hur man bäst skulle komma in i den igenmurade bunkern.

Vi Passade även på att logga den virtuella cachen som ligger mitt på den gamla Svinesundsbron där gränsen mellan Norge och Sverige går. När vi var mitt på bron började det både regna och åska, så det blev en snabb reträtt tillbaka till bilen.

DSC_1178

Farmor och farfar fick vara lite barnvakt en av dagarna så att jag kunde gå på upptäcktsfärd för att hitta nya intressanta ställen för geocacher. Gillar att utforska och leta reda på rester av bunkrar och befästningar från kriget.  Jag hade några nya ställen som jag anade att det borde finnas lite rester att hitta. Det mesta man hittar är tyvärr plomberat, igen grävt eller borttaget, det kan vara intressant också.

Några nya cacher blev det Dynamitförråd, Bunker#13 och Försvarslinjen.

 

Men denna gången blev det jackpott och jag hittade ett KSP-värn som inte var helt igenmurat, bara skottgluggarna av någon anledning.

 

Efter en rejäl frukostbuffé ombord så segade vi lite väl länge innan vi tog oss ner till bildäck när vi anlöpte Karlskrona och då vi inte riktigt hade koll på vart bilen stod blev det nästan en DNF. Ganska många hade hunnit köra av innan vi kom in i bilen, men som tur var inte våran rad.

DSC_0968

Resan hem var en ganska rak linje då vi dels tidigare har plockat godbitar längs den här sträckan och dels så ville vi inte komma hem allt för sent.

Vi tog två challenge cacher, en där man skulle äga minst 10st cacher och en där man skulle fått ihop minst 10.000 D/T poäng. Det var inga problem att uppfylla någon av dem för oss.

DSC_0970

Det blev även hela 5st Earthcacher några bra och några ganska mediokra. Den bästa var Åsgrav som bjöd på en fin vandring i den svenska naturen.

Enda dagen utan bunker, men för att hålla oss lite till temat för resan så loggade vi Kalla Krigets Kronoberg – Koncentrationsväg S på vägen hem, vi loggade några ur denna serien på förra resan och de rekommenderas! På denna fanns kanske inte så mycket extra att se på platsen men beskrivningen gav en intressant lektion/inblick över vår nutidshistoria.

DSC_0981

Personligen är jag mycket nöjd med resan även om jag nog gillade fjolårets lite bättre. Hade vi haft två dar till på denna hade det varit bättre, en dag till i tunnelområdet och en dag till för sista trippen mellan Szczecin och Gdynia hade varit fint.

Jag hoppas några orkat läsa ända hit och uppskattat reseberättelsen och kanske fått inspiration. Kommentera gärna och jag svarar gärna på frågor om någon vill följa i våra fotspår.