För någon dryg månad sedan råkade klicka upp min watchlist och längst ner på den så hade jag en gul Jeep TB på bevakning. Kan inte dra mig till minnes när den hamnade där, men för flera år sedan så jagade jag JEEPar för att få tag i alla fyra färgerna, sökte då i GSAK för att se vilka som fanns i Sverige och antagligen då sett att denna var inom riket och satt den på bevakning.

Klickade upp den från watchlist och kunde konstatera att den inte rört på sig på tre år utan att den var i händerna på en cachare med inaktivt konto med få founds.  Då kontot var inaktivt gick det inte att skicka mail till vederbörande men meddelande funktionen går att använda, men risken att en inaktiv användare loggar in och ser det är ju i princip obefintlig. Men skickade ett meddelande ändå och frågade om hon hade Jeepen kvar.

Nöjde mig inte med det, då användarnamnet var ett för och efternamn så räknade jag kallt att vederbörande använt sitt riktiga namn och sökte på Facebook vilka som hade det namnet och som bodde i närheten av där denne cachare gjort sina flesta fynd. Skickade ett meddelande och frågade dessa om de någon gång sysslat med geocaching. Kombinationen äldre okänd man kontaktar yngre(oftast) kvinna om suspekt(?) ämne på FB gav inga svar den vägen…

Steg tre var att titta vilka vederbörandes första caching fynd var och se om det var någon annan geocachare som loggat dom samma datum då det skulle med stor sannolikhet betyda att dom varit tillsammans. Då man oftast så hittar sina första geocacher i sällskap med någon som visar hobbyn även om det inte var fallet med undertecknad. Hittade i alla fall två andra konton som hittat en cache samma dag som den som hade JEEPen registrerad på sig. Kontaktade båda dessa och frågade om dom kände denna cacharen och om jag kunde få kontaktuppgifter till henne.

Efter några dagar fick jag svar att en av dom gjorde det och jag fick en mailadress till henne och skickade följande mail till henne:

Hej xxxx.

I november 2013 så besökte du en geocache i Finspång och enligt din logg så tog du med dig en TB(spårbart objekt) därifrån, en liten gul leksaksbil, en Jeep med en metallbricka. Jag undrar om du vet vart den tog vägen, eller om du har den kvar?  Det skulle nämligen vara roligt att få den i cirkulation igen, då det är meningen att den skall flyttas mellan olika geocacher. Om du har den kvar får du gärna lämna den i en geocache eller om du inte har möjlighet till det(eller bara har brickan eller bilen) skicka den till mig så ordnar jag det.

Hälsningar

//Mikael

Fick aldrig något svar på det mailet men två dagar före julafton damp det ner ett kuvert i brevlådan innehållande Jeepen och en julhälsning att vederbörande hittat den i samband med flyttstök. Vet inte vilket av mina kontaktförsök som bar frukt.

dsc_0076

Man skall aldrig ge upp. Får se vart jag lämnar av denna raritet.

Då frun fyllde jämt så blev det en resa till Berlin för att fira detta, bara vi två, barnen lämnades hos tryggt förvar hos mormor, morfar o moster.

Tidig torsdag morgon tog vi bilen till Landvetter för att ta flyget till Berlin, stannade på vägen och tog en cache när ändå andra behov trängde på. På flygplatsen var vi lite tidiga och efter att ha checkat in vårat bagage skulle vi passa på att växla lite pengar, då det var några före fick frun vakta kön medan jag sprang ut och loggade närmaste ologgade burk och var ändå tillbaka innan det var vår tur.

Flyget gick utan problem och snart så landade vi i Berlin, efter att ha stått i bröd kö för att köpa biljett till kollektivtrafiken gick det ganska smidigt att ta oss in till centrum och vårat hotell. Det var nog ett av dom minsta hotellrum med dusch och toa på rummet jag sovit i, toalett delen var en glasbur framför sängen så man fick inte vara blyg….

Då vi var ganska nära TV-tornet så styrde vi eftermiddagens promenad dit, på vägen dit passerade vi ett galleri med en plansch min fru blev förälskad i, dock var dom slut och dom hade bara skyltexemplaret kvar så det blev inget köp då….

dsc_2286

Vi passerade huset ovan på vår promenad, man är glad att man slipper bo så. Även om dom som ockuperar huset säkert trivs och bor förhållandevis billigt.

På vägen tog jag också resans första tyska cache GoldenEye en ganska ordinär cache men ändå lite med glimten i ögat, har i nuläget 7% favoritpoäng. Tog lite tid att hitta även om jag i princip direkt visste vart jag skulle leta.

dsc_2547-effects

Sedan blev det ett besök uppe i TV-tornet, där var det bra utsikt över stora delar av staden. Tornet byggdes i slutet 60-talet och är 368m högt, förutom utkiksplattformen som vi besökte finns även en restaurang som roterar i tornet.

dsc_2282

Efter Tv-tornet kallade magen på uppmärksamhet och vi hittade en uteservering och slog oss ner för att inta middag. Min middag synes ovan då jag gillar att testa lite lokala specialiteter, till min frus förskräckelse…

Vi strosade runt lite till och jag kunde även logga cachen Der Rosenthaler som låg ett stenkast från vårt hotell.

Infällt i trottoarerna är minnesmärken över dom judar och andra som nazisterna hämtade och mördade under kriget.

Fredag

Då frukost inte ingick i hotellet blev det ett mysigt café inte långt ifrån som vi åt frukost på dom första två dagarna. Blev en rejäl frukost, bara min del syns i bilden nedan…dsc_2292

Sedan fortsatte vi att utforska staden, kvällen innan hade vi sett ut vart vi skulle röra oss för dagen och målet var bland anat en del av muren som vi ville besöka.

dsc_2318

Ovan, muren sedd från västsidan.

Nedan flyktförsök ifrån östsidan…..

dsc_2330

Vid muren tog jag en tio år gammal multi Todesstreifen – Berlin Wall som visade upp området bra.

Sedan tog vi oss till Frankfurter Tor där vi blivit tipsade om en gigantisk second handaffär i flera våningar. Jag släpte in frun där och sprang själv en runda i området och loggade några cacher Hundi, Enti und Robbie…., Gib Gummi!, Bersarinplatz Reloaded.

På eftermiddagen tog vi oss till ett av mina måste ställen att besöka, Volkspark Humboldthain och till ett luftvärnstorn som tyskarna byggde under kriget, man byggde tre gigantiska torn i Berlin och detta var ett av dom. Nu finns bra halva bevarat då man försökte riva det efter kriget men det gick så där….

Där loggade jag cachen Donald Flak , på tornet så övade man klättring, synd att man inte hade sin egen utrustning med sig…

dsc_2341dsc_2342dsc_2349dsc_2353

Sedan ägnade vi resten av eftermiddagen och kvällen att besöka andra delar av muren som finns bevarade bland annat eastside artgallery, där man gjort graffitimålningar på muren, dock hade vi nog lite höga förväntningar innan då vi inte tyckte att det var så speciellt.

Efter att ha återkommit till hotellet så stack jag ut på en kvällstur till cachen Touristic-Spot: Hackesche Höfe som är Berlins näst mest favoriserade cache och som vi var förbi dagen innan men då det var mycket folk i omlopp så gick det inte leta så bra.  Nu på kvällen kunde jag leta ostört men det tog sin tid ändå att hitta den, hann precis kontakta en livlina innan jag själv fick syn på den. Måste erkänna att jag förväntat mig något bättre….

Lördag

Första målet för dagen efter en stadig frukost på gårdagens mysiga café var DDR museet. På vägen dit passerade vi huset nedan, otroligt att det 70år efter kriget finns så tydliga spår kvar. Man såg på många andra ställen där man reparerat fasaderna från skotthål.

dsc_2369

Bredvid en judisk kyrkogård såg vi denna fantastiska mosaikväggen(klicka upp bilderna).

DDR museet bjöd bland annat på detta oväntade multitool, gräsklippare och borrmaskin i ett.

dsc_2380

Innan och efter DDR museet så avverkade jag delstegen i Letterboxen The Shining och tänkte logga finalen när vi passerade, men jag gick bet på den då det förutom en massa buskar och murgröna på platsen så var det ett antal byggjobbare som monterade upp en byggnadsställning på platsen så jag fick ge upp på den vilket var lite surt.

Sedan tog vi oss till Checkpoint Charlie som är väl något av ett måste besök när man är i Berlin, nåja turistfälla delux. Men med både en virtuell cache Historic Words och en riktigt bra tradd Checkpoint Charlie (snart 1000Favorit poäng)så är ju besöket inte förgäves.

dsc_2386

Sedan intogs en inte så tysk lunch.

dsc_2388

Sedan blev det ett besök vid världens mest favoriserade cache Lego – einer ist zuviel, en fyra meter hög giraff byggd i Dupplo, där en bit gömmer en geocache som i dagsläget har 7764 favoritpoäng, mer än 2000 fler än den som ligger tvåa i världen… Det tog en stund och ett par varv runt djuret innan den åtråvärda biten kunde hittas. Över 800st har loggat DNF så man kan ju misstänka att det är fler än 1000 misslyckade försök. Men inte för mig! 🙂

dsc_2407

Sedan blev det ett självklart besök här Der Führerbunker / The Führerbunker , tyvärr inte mycket att se mer än en informationstavla så det blev inget foto på den parkeringsplats som finns där idag.

Kvällen avslutades på ett mysigt café en bit ifrån vårt hotell, på väg hem inhandlades ett antal öl för att avsmakas i det spartanska hotellrummet. Men innan läggdags så fick jag tillstånd att avvika för lite caching. Nu skulle jag göra upp med dagens nesliga DNF av The Shining och tog således tunnelbanan in till centrum och vandrade ensam på mörka smågator denna fredag natt för att ta mig tillbaka till finalplatsen. Väl tillbaka behövde jag inte oroa mig för byggjobbarna, men för att dra till mig uppmärksamhet då jag lyste runt med en stark ficklampa mitt i natten.Försökte skärma av ficklampan så gott det gick och letade runt länge och väl efter burken, brände mig på otaliga brännässlor och hade i princip gett upp när jag hittade den åtråvärda burken bara för att mötas av ett kodlås. Med en cachebeskrivning bara på tyska så fick man tacka för dom åren man läste tyska i skolan vilket inte finns mycket spår kvar i medvetandet idag, men tillräckligt för att lista ut vilka stycken i beskrivningen jag behövde googla. Kunde sedan återvända till hotellet efter en två timmar lång utflykt bara för denna cachen, men det var det värt!

Lördag

Dagen började med att vi gav oss av till Charlottenburger Tor för att gå på loppmarknad, blev frukost i tunnelbanan på vägen dit. Blev inga direkta fynd där även om det fanns en del intressanta saker. Kunde dock logga en ganska ny cache där med samma namn Charlottenburger Tor.

Sedan begav vi oss till en annan gigantisk loppmarknad men även där höll vi inne med köpen, då det som var intressant inte skulle gå att få med på flyget…

Vi stannade till vid hotellet för att frun efter mycket vånda bestämt sig för att köpa planschen som hon såg på galleriet strax bredvid första dagen. Kruxet var bara att hon var tvungen att köpa den inramad, och givetvis visade sig den var något större än vår resväska så den skulle inte få plats där…

Sen styrde vi kosan mot Spreepark som är en övergiven nöjespark i Berlin, jag kom på att den fanns dagen innan och hade inte haft en tanke på den innan på resan så det var nära vi missade den. Den fanns i bakhuvudet då det var ett megaevent där för ett par år sedan som jag givetvis var sugen på att åka på men som inte blev av av olika skäl.

På vägen dit lyckades vi trilla in i Treptower Park  med Sovjetunionens minnesmärke över andra världskrigets uppoffringar. En gigantisk park med högt järnstaket runt och överdådiga skulpturer och en gigantisk staty i ena änden med en helt otrolig mosaik inne under statyn. Där kunde jag även logga cachen Дер Ротармист.

Sedan tog vi oss till Spreepark som blev resans höjdpunkt, även om parken var omgärdad med staket så såg man bra utifrån, var lite sugen på att planka in, men var inte riktigt klädd för det. Höjdpunkten var det fantastiskt fina och gigantiska pariserhjulet som sakta snurrade spöklikt i vinden. Vi följde staketet runt parken och insöp atmosfären kunde även logga Mysterious Spreepark LP (Memorial Cache) efter att ha fått tagit frun till hjälp som stöd för att nå finalen(T4).

Efter detta besök behövde strupen fuktas lite så vi tog oss över en gångbro i närheten till en liten mysig ö med café och ölhak som kändes som ett utflyktsmål för Berlinare och inte så turistigt. Insel der Jugend hette ön och vi slog oss ner och undertecknad kunde avnjuta både öl och kaffe vid strandkanten. En plats jag skulle rekommendera att besöka för den som vill komma bort från dom vanliga turistfällorna. En titt i gpsn avslöjade att det fanns en cache bara 60m bort, men även att den var T5 och således krävde båt för att nå. På väg tillbaka över gångbron så bestämde vi oss för att göra ett försök då man kunde hura trampbåtar på ön så vi vände tillbaka och hyrde en båt en timme för att logga en cache ett par minuter bort.

Det blev en logg på cachen ””👾 Insel der Jugend 👾”” och även EAU – Der Tradi en annan T5a som också låg på trampavstånd.

Sedan rundade vi av dagen med att be ge oss till nästa luftvärnstorn, Friedrichshain som förstördes efter kriget och övertäcktes så att där är nu en stor kulle som är byggd av rasmassor från det sönderbombade Berlin. Där loggade jag cachen Großer Bunkerberg im Volkspark Friedrichshain ingen speciell cache och tyvärr såg man ju inget av resterna av luftvärnstornet. Men ändå kul att besökt en sådan historisk plats. Det var en rave fest eller liknande högst upp på kullens utsiktsplats, som tur var låg cachen inte precis där.

Söndag

Sista dagen, flyget skulle gå sen eftermiddag så vi lämnade kvar våra väskor på hotellet. Efter att ha monterat ur den köpta planschen ur ramen rullat ihop den försiktigt och monterat isär ramen så att delarna fick plats i väskan hade vi kvar själva glasskivan som vi hade föga förhoppningar om att kunna få igenom säkerhetskontrollen. Så den fick följa med ut på stan för att dumpas i närmaste byggcontainer.

Frun var inställd på ett antal loppisar, jag följde med till den första och kunde göra ett bra och billigt fynd av två legomodeller från 70-talet i originalkartong. Sedan lämnade jag loppisarna åt frun och gav mig tillbaka till Volkspark Humboldthain för att gå en guidad tur i underjorden i ett skyddsrum från kriget som låg nere i tunnelbanesystemet.

På vägen dit blev det givetvis några cacher bland annat School’s out som låg vid en övergiven gymnasieskola i härlig 70-tals stil.

Promenaden bjöd på en del fina vyer över staden.

dsc_2541

Vid T-banestationen Gesundbrunnen låg detta skyddsrum där det ordnade guidade turer av http://berliner-unterwelten.de/ önskar att jag haft tid att gå deras övriga turer också, dom står högst upp på att göra listan nästa gång jag kommer till Berlin. Turen varade i drygt 90 minuter och en fantastiskt kunnig guide lede oss genom komplexet och utställningarna som fanns där nere. Rekommenderar starkt ett besök där!

Sedan mötte jag upp frun i centrum för intagandet av lunch. Tysk curry wurst.

dsc_2545

Sedan bar det av till hotellet för att hämta väskan och sedan ta sig till flygplatsen. När väskan var incheckad så fanns det lite tid över och jag fick 45minuter på mig att ta någon cache i närområdet. Jag hade spanat in 🐻 TXL Travelbuglodge 🐻 som låg i närheten, för att hinna blev det givetvis språngmarsch till cachen och även Unter Beobachtung – reloaded  hann jag med som inte låg så långt borta och kunde återvända till frun på utlovad tid. Då det var +30º ute så hade jag blivit rejält svettig, så när jag passerade säkerhetskontrollen blev det en extra undersökning i en speciell kroppsscanner då tydligen det verkade misstänkt.

Berlin var en trevlig stad som vi gärna återvänder till.

(klicka upp bilderna för bästa resultat)

Fram på morgonkvisten hade vinden mojnat så det gick att få några timmars sömn bara man tänkte bort vattenfallet.

En filmsnutt där min bror Nicco förklarar läget: https://youtu.be/AZ9NexI-mjA

Vädret var inte av den typen att vi ville äta frukost ute i det fria så vi beslutade att inta stugan ifrån igår igen för att få skydd ifrån väder och vind. Jag gick före dom andra för att börja göra i ordning frukosten medans dom tog sig ur sina sovsäckar. Som längst i gänget fick jag förmånen att sova i mitten och således var den som alltid var tvungen att ta mig först ut.

img_1226

Vår mur som vindskydd mot tältet.

När jag kröp in i stugan via grunden skrämde jag slag på två Schweiziska vandrare som hade tagit sin tillflykt till stugan runt midnatt när deras tält hade blåst sönder, de trodde att eftersom det var måndag att det var arbetet med att färdigställa stugan som skulle fortsätta. Då det fanns gott om plats i stugan om än begränsat med golvplankor så gjordes det rum så att alla fick plats och vi lagade alla frukost tillsammans och delade bröd och erfarenheter med varandra. Nåja, dom bjöd på brödet och vi introducerade dom för mjukost som vi hade ett rejält lager av.

img_1227

Oväntat besök.

 

Sedan var det bara att packa ihop packning och tält och ge sig på nästa etapp, planen var att tälta före Besseggen där det skulle finnas några få platser att sätta upp tältet på, på vägen dit och efter Besseggen skulle det i princip inte finnas någon plats att få ner tältet då det ligger stenbumlingar överallt.

img_1233

En renhjord

Strax efter avfärd stötte vi på denna renhjord, tidigare hade vi bara sett några enstaka exemplar väldigt långt bort i fjärran. Annars var det får man stötte på då och då, inga andra djur gav sig till känna under vår vandring.

Terrängen var som tidigare ganska stenig och det gick mycket uppför. Men naturen bjöd på fantastiska vyer om man lyfte blicken ifrån fötterna då man stannade till.

Redan vid 13-tiden var vi framme vid den tänkta tältplatsen, på vänstra sidan av sjön till vänster (ovan). Men vi lagade lunch och samlade lite krafter. Efter lite dividerande kom vi fram till att vi skulle fortsätta och gå resten av vägen då vi hade ca 8-timmar på oss tills det blev mörkt och enligt vår tolkning av kartan var det 5timmar för en Norsk fjellgutt utan packning… Väl medvetna att passagen över Besseggen skulle vara en av det svåraste på hela vandringen, så det skulle nog gå….

dsc_0088_3

Fotot ovan: En tillbaka blick. Vi kom på leden på bergskammen bakom den lilla sjön, och hade vår lunchpaus på den lilla udden som sticker ut i vattnet.

Vid foten av själva Besseggen fanns det en geocache som självklart skulle loggas, den var ganska lätthittad som tur var. Besseggen Es-Ja #67 .

img_1258

Besseggen, leden går på bergskammen. Ser inte så brant ut på håll…

Sedan skulle själva Besseggen bestigas, det är en vass bergskam som reser sig ganska högt och brant. Det innebär att man får ta i med händerna och i princip klättra stora delar av vägen för att ta sig upp, med branta stup på båda sidor om en, på ett par hundra meter åt ett håll och drygt femhundra meter åt andra…. Ibland är passagen bara någon meter med stup åt båda håll….

img_1262

På närmare håll, betydligt brantare…

 

dsc_0093_3

Snart uppe…

Väl uppe på toppen sveptes vi in i tät dimma som snart omöjliggjorde all form av utsikt.

Uppe på toppen firades det med medsläpad öl och stark ölkorv att vi besegrat Besseggen. Fortfarande återstod en bra bit vandring, dock började terrängen plana ut och leden blev faktiskt en stig då vandrare här i alla tider rensat leden från sten och lagt upp den i stora rösen.

dsc_0105_1

Längst bort i bild ser man fjällstationen som vi skulle hinna till innan mörkret, nu var klockan 18….

dsc_0106_1

Regnbåge.

dsc_0108_1

Har man gått uppför så skall man även nerför så småningom….

dsc_0111_1

Sten och åter sten…

På vägen nerför tog vi rast vid en fjällbäck och lagade middag och samlade krafter för den sista biten som nu gick ganska brant nerför.

dsc_0116

Framme vid Gjendesheim fjällstation efter nio på kvällen med en knapp timme tillgodo innan det skulle bli mörkt.

Här valde vi att ta in på sovsal för att lyxa till det efter dagens strapatser. Efter en välbehövlig dusch så intogs dom sedvanliga dyrölen på fjällstationen. Sen sov vi gott!

dsc_0005

Dagens vandring var ifrån tältplatsen vid pennspetsen via Besseggen mitt i bild till Gjendesheim uppe till vänster.

 

 

Efter en natt med tveksamt mycket sömn så var det dags igen för frukost inne i ”stenhyddan”, havregrynsgröt med russin, knäckebröd med mjukost och kaffe stod på menyn som vanligt. Efter att ha återfått lite krafter efter frukosten så packade vi ihop våra saker och vårt tält, dags för en vandring rakt in i ödemarken. Denna dag skulle vi inte till en fjällstation utan planen var att tälta själva i ödemarken med tre dagars vandring till nästa bebodda civilisation.

 

Strax efter avfärd kom vi fram till en fors och en vajerbro som gungade lite lagom när man gick på den.

Det blev strax lite besvärligare terräng, lite uppför inte så mycket men mycket stenigt.

Landskapet bjöd på fantastiska vyer dom gånger man stannade till och lyfte blicken ifrån fötterna.

DSC_0019_2-PANO

Efter att ha gått uppför ett antal timmar så passerade vi en bergskam och kunde klättra ner på en flack platå som var klädd i kort grönt gräs och var riktigt behaglig att gå på. Det sluttade svagt neråt mot en stor sjö. Vi följde en fjällbäck som forsade ner mot sjön.

IMG_1201

 

Nästan framme vid sjön ledde en ganska ny bro över fjällbäcken som nu var en strid fors. På andra sidan bron hittade vi ett bra ställe för att laga och intaga lunch i solen.

Som brukligt han vi knappt få i oss lunch och kaffe innan vädret slog om till det sämre… Och vi fortsatte vår vandring när det började regna så smått, av någon märklig anledning så lyckades vi tappa bort själva leden och befann oss mitt i bland ljung och låga buskväxter utan en markering i sikte, men med sjön på vår vänstra sida så måttade vi in ungefär vart leden borde vika ner till sjökanten och gick ”raka vägen” hoppandes på tuvor när det var sankmark och i annat fall högt klivande i busksnåren.

Efter någon timme så lyckades vi till slut nå fram till leden igen där den vek av ner till strandkanten, det var tidig eftermiddag och vi hade egentligen nått så långt som vi planerat för dagen så vi höll ögonen öppna ifall vi stötte på någon bra tältplats. Jag började känna mig lite konstig i magen och var inte riktigt tillfreds med det.

Vi kom snart fram till en bra tältplats vid strandkanten och efter lite dividerande så kom vi fram till att Nicco stannade där med packningen medans jag och Jon utforskade framåt en bit för att se om det fanns en bra tältplats lite längre fram då det var många timmar kvar på dagen och det vi gick idag skulle vi slippa i morgon.

Jag och Jon tog sikte på två små stugor som vi såg långt borta vid horisonten och sa att vi går dit och sedan vänder vi. Så utan packning på ryggarna skuttade vi fram som bergsgetter på grönbete över stenar och vattendrag, magen gjorde sig påmind men egot förträngde signalerna. Väl framme vid dom två stugorna såg vi att den närmaste var tillbommad och låst, den andra såg nyare ut och låg längre upp i backen, men vi tittade inte närmare på den, utan spanade efter tältplats. På ett litet delta nedanför ett vattenfall fanns en ganska stor slät yta av mjukt underlag av ljung och andra låga växter som var en perfekt tältplats vid sjön, det syntes flera eldstäder efter tidigare besökare. Så vi beslutade att här skuylle vi slå läger för natten. Bara att gå tillbaka hela vägen till Nicco och packningen, då magen var lite orolig och det var ett tag sedan vi åt så beslutades att vi skulle inta mellanmål innan vi flyttade packningen. Köket togs fram och vi tillredde blåbärssoppa i förhoppningen att våra magar skulle må lite bättre, jag var inte den ende som kände besvär….

Sedan var det bara att kränga på sig ryggsäckarna och förflytta utrustningen till den valda tältplatsen. Jag kände att jag nog blivit matförgiftad på något sätt, då jag råkat ut för det ett par gånger kände jag tydligt igen symptomen. Antingen var det lunchen vi åt eller så hade vi fått tag i dåligt vatten någonstans, det kanske låg ett ruttet får lik uppströms i något av dom vattendragen vi tagit vatten ur….

Så medans mina bröder slog upp tältet gjorde jag det bästa för att försöka få upp lite av det onda, det gick ganska klent. Lite kom upp men inte tillräckligt. När tältet väl var uppe så var det fortfarande ganska många timmar kvar av dagen, Jon blötlade kvällens middag och Nicco gick på egen hand och besteg berget med vattenfallet. Jag låg och ojade mig en stund i ljungen innan jag beslöt för att röra mig lite och gå bort och titta närmare på dom två stugorna som var ett par hundra meter bort. Det visade sig att bredvid den gamla stugan fanns ett ytterdass som var olåst, mycket lägligt…. En närmare titt på den nya stugan visade sig att den var visserligen låst men den var under uppförande så det fanns inget golv inne så man kunde krypa in via grunden.

Viden började friska till och vi insåg att vårat val av tältplats var lite utsatt så vi beslöt att bygga en stenmur mot vindriktningen för att skydda tältet mot blåsten, så vi samlade ihop alla stenar vi kunde hitta inom bär avstånd som gick att flytta på och genomförde vårat byggprojekt, undertecknad försökte spy mellan varven men det gick inget vidare.

När vi framåt kvällen konstaterade att vi alla mådde tjuvens och inte var sugna på att tillreda eller inta middag och vädret med regn och blåst satte käpparna i hjulet för att kunna göra något vettigt utomhus, beslöt vi för att inta den halvfärdiga stugan för att kunna tillreda lite kvällsmat med mer blåbärssoppa. Så vi tog med oss det vi behövde och kröp in i stugan, lade tillrätta några bräder över golvbjälkarna och fixade kvällsmat medans regnet piskade och vinden tjöt utanför. Efter en stund kände jag att det var dags! Kröp snabbt ut ur stugan och kunde befriande spy som en kalv, kände direkt att jag mådde bättre om än inte riktigt bra, men hade fått ur mig det värsta.

Efter att fått i oss lite föda så tog vi oss ner till tältet, förankrade varje tältpinne med en sten då det nu blåste mer än tidigare. Sedan kröp vi in för att sova, vinden slet i tältduken och vattenfallet dånade som en jetmotor i bakgrunden, det blev inte mycket sömn den natten heller…..

DSC_0004_5

Ovan: Pennspetsen pekar på vart vi tältade, Vi startade dagen ifrån Glitterheim till höger i kartan.

Vaknade till en ny härlig dag med regnet smattrande mot tältduken. Att tre fullvuxna karlar lyckas krångla ur sig sina sovsäckar klä om och ta på sig regnkläder innan vi lämnade tältet var en bedrift må jag säga. För intag av frukost intog vi den gamla stenhyddan där vi lagat mat i går, dock var det flod på golvet i det utrymmet vi var i går så vi smög in i det ena rummet som inte var låst. Stampat jordgolv och en sängstomme ifrån 1800-talet var den spartanska inredningen. Men taket höll tätt och väggarna likaså.

Efter intag av havregrynsgröt, knäckemackor med mjukost och kaffe så lastades ryggsäckarna lätt för en dagstur till toppen av Glittertind, dvs ombyte, turmat, kök, någon vattenflaska och lite snacks.

Vädret var inte helt lovande men det hade lovats bättre väder fram på dagen, men vi kände inte att vi kunde vänta då vi räknade med att toppbestigningen skulle ta sin tid ändå.

Som sig bör bar det av sig uppåt, lite stig till en början men den försvann snabbt och ersattes av sten och åter sten…. Men vi knatade på i raskt tempo, trots piskande regn.

Efter ca 2 timmars vandrande så började det snöa istället för att regna, men vi knatade på. Sedan började snön lägga sig på marken och allt blev vitt. När vi nått 2080möh så gav vi upp, då kändes det inte säkert att fortsätta. Dels var vi frusna och dels såg vädret inte bättre ut. Så vi svalde vår stolthet och vände ner igen.

På vägen ner passade jag på att logga cachen Glittertinden Es-Ja #157 som jag missat på vägen upp. Det var den enda cachen i området, så det kändes bra att man inte lämnade någon ologgad på toppen.

DSC_0095_2

På väg ner igen

Så redan klockan 14 var vi tillbaka på fjällstationen och kunde slicka våra sår. Vi fyllde torkrummet med vår blöta utrustning och kläder. Och det blev det en skön dusch för undertecknad sedan fördrevs tiden med kaffedrickande och kortspel på fjällstationen. Innan vi tvingades ut för att kunna laga middag, men då var det i alla fall uppehåll.

IMG_1182.JPG

Kvällen avslutades på sedvanligt manér med några svindyra öl innan vi blev utkastade vid 23-tiden då dom stängde och fick krypa ner i våra sovsäckar i tältet.

(Klicka upp bilderna för bästa upplevelse)

Glömde bifoga kartan över gårdagens bedrifter, på kartan ser man att det skall ta ungefär 4 timmar upp och 2,5 timmar ner. Men det gäller som sagt för Norska Fjell Gutter med minimal packning oss tog det närmare tio timmar totalt, med lite raster.

DSC_0001

Dag 2 bjöd på en vandring till Glitterheim med hela vår utrustning, dvs första långa vandringen med tung packning. Som synes på kartan finns två olika vägar att välja på en tuffare då man går över toppen Glittertind som enligt norsk tidräkning skall ta 9timmar med lätt packning och en lättare på endast 5,5 timmar vi valde den senare och planerade för att utnyttja våran reserv dag till dag tre för att bestiga toppen Glittertind ifrån Glitterheim med lätt packning.

Så efter att ha ätit stadig frukost med med havregrynsgröt, knäckebröd med mjukost och ett med smugglade ägg 6st(2 var) så rev vi tältet och packade ihop och gav oss iväg ifrån Spiterstulen. Första 500m far lätta då vi följde asfaltsvägen bort innan själva leden började, sedan bar det uppför den ena höjdkurvan efter den andra på kartan. Efter någon timme planade det ut lite och det var ganska flackt ett tag, men fortfarande ganska stenig terräng.

DSC_0002_4 (2)

Dagen startar till vänster i mitten och går till höger i mitten på den undre röda leden.

 

 

Ovan: Början på vandringen, man ser vägen i bakgrunden.

DSC_0009_2-PANO

Strax före lunch.

Efter ett antal timmars vandrande var det dags för lunch, vi hittade ett bra ställe bredvid en liten fors så vi kunde få vatten till matlagningen. En ensam vandrare satt en bit bort och lämnade oss sedan efter ett tag. Ett par hundra meter ner i dalen långt ifrån leden stod ett ensamt tält mitt i ödemarken och en liten figur såg ut att göra feng shui övningar eller vad det nu kan tänkas heta utanför sitt tält. Maten smakade riktigt bra men givetvis försvann solen så snart matlagningen påbörjats och middagen intogs i regn. Men till kaffet blev det uppehåll.

DSC_0014_2

Sedan fortsatt vandringen nu lite mer uppför men inte så mycket till en början innan det blev betydligt svårare terräng med bara stora klippblock.

På eftermiddagen kom vi till Mordor, tyvärr dåligt med bilder därifrån, kan bero på att vi hade fullt upp med att koncentrera oss på att ta oss fram över stora svarta stenblock längs kanten av små sjöar, man gick i princip i sjön på stenar i kanten, över snötäckta fält i kanterna som  kändes som dom skulle glida ner i vattnet när man gick på dom. Riktigt ogästvänlig terräng och man kände sig verkligen utelämnad när man gick där med höga svarta bergssidor som steg brant på båda sidor av oss.

DSC_0035_2-PANO

Fram mot kvällen klättrade vi ner ifrån det ogästvänliga bergspasset och kom ut på en grönskande fjällplatå där det var mindre sten och mer gräs vilket gjorde det behagligare att gå både fysiskt och psykiskt. Sedan kunde vi skymta fjällstationen i Glitterheim på långt håll. Och efter att ha vandrat ytterligare en stund kom vi fram till ett vattendelta med buskar och forsar som det låg små spångar över sporadiskt, ibland fick man hoppa ifrån sten till sten.

Strax efter kl 19 var vi framme vid Glitterheim och då hade vi vandrat i närmare 9-10 timmar mot dom 5,5 som stod angivna på kartan.

Då det tornade upp sig moln på himlen fick vi bråttom att få upp vårat tält, vilket vi lyckades med innan regnet kom. Till vår förvåning och besvikelse fanns det ingen plats för att laga egen mat inomhus utan man var hänvisad till restaurangen med norska fantasipriser. Då det börjat regna tog vi tillflykt i original kojan ifrån sent 1800-tal och tillredde vår middag där tillsammans med två tyska tjejer som också tältade.

DSC_0064_2

När väl middagen var intagen i den spartanska utrymmet kunde vi inta ”uppehållsrummet” på fjällstationen och slicka våra sår genom att sänka några lokala norska öl för 100:- st innan det var dags att att krypa ner i tältet för att  sova och inhämta krafter inför morgondagens toppbestigning.

(För bästa upplevelse av bilderna behöver man klicka upp dom.)

Uppe med tuppen så var det till att snabbt fixa frukost, vilket gick smidigt på campingen då det fanns ett kök med spis att låna. Havregrynsgröt med russin, hårt bröd med mjukost och kaffe, var det som stod på menyn. Sedan packa ner tältet och äntra en buss som efter en timmes svindlande väg på krokiga serpentinvägar släppte av oss vid fjällstationen Spiterstulen 1100möh. Där var det dags att sätta upp tältet igen och packa om ryggsäckarna för en endagstur mot högre höjder.

DSC_0033_1Ovan: Vårt tält längst till vänster i bild.

Sedan var det bara att följa den markerade leden och stigen, jo det var stig dom första 500m… sedan gick det över stock och sten(läs sten och sten)… Det var markerad led, vilket inte är det samma som stig eller gångväg, utan det fanns markeringar och (sten)rösen som markerade vart man skulle gå, men oftast var det blockstensterräng vilket krävde att man hela tiden fick se och anpassa vart man satte fötterna. Ville man njuta av vyerna var man tvungen att stanna för att titta upp.

 

DSC_0038_1.JPG

Ovan: Fjällstationen syns längst till vänster i bild, bröderna på väg uppåt.

Efter att ha vandrat uppför i 1½ timme så kände vi att det var dags för lunch då klockan var närmare 12 och det var ett antal timmar sedan vi åt frukost. Så stormköket togs fram och vatten hämtades vid närmaste vattenhål en bit bort.

Till lunch blev det turmat, som är färdiga frystorkade portionsrätter som man bara häller i kokande vatten i och låter stå i tio minuter innan man äter. Smidigt och dyrt…

Efter att ha inmundigat maten och toppat upp med kaffe så kände vi oss redo att fortsätta vår vandring/klättring mot högre höjd. Detta är en populär led så vi träffade på flera andra i samma ärende som oss. bland annat ett svenskt äldre par som vi växelvis passerade varandra då vi rastade på olika platser. Norrmän och Norskor skuttade lätt förbi oss med nästan ingen packning alls, någon liten ryggsäck eller bara en gympapåse på ryggen. En ensam mamma med två leende och skrattande barn på troligen 7 och 10 år spurtade om oss…. Vi korsade flera stora snöfält på bergsidan på vår väg uppåt en del brantare än andra liksom otaliga stenpartier det ena mer svår forcerat än det förra.

Enligt fjällkartan skulle det ta 4 timmar att ta sig upp, men det tog oss nästan 6 timmar, men tiden är nog beräknad på Norsk Fjellgutt utan packning.

Men till sist nåde även vi dagens mål efter att ha bestiget drygt 1350 höjd meter och okänd sträcka i avstånd, Skandinaviens högsta bergstopp Galdhøpiggen på 2469möh. Detta firades med medhavd whisky och öl.

Efter att ha njutit av den obefintliga utsikten(dimma) en tag, intagit ölkorv med tillhörande drycker och köpt var sin skryt t-shirt i toppstugan som betjänades av en snubbe som var fast här uppe en vecka i taget. Så var det ju hela vägen tillbaka som skulle avverkas.

Vissa partier ner gick fortare än andra…..https://youtu.be/7LVLxO4NqNE

DSC_0085_1-PANO

Efter ett par timmar till och middagspaus på samma ställe som vi åt lunch på vägen upp kunde vi till sist komma ner och tillbaka till vårat tält. Efter inmundigat av kvällsmat så gick det snabbt att somna in, då nästa dag skulle bjuda på nya utmaningar.