D-Day!

Då var det dags för det efterlängtade äventyret i tunnelsystemet. Så efter en stadig(?) frukost på hotellet så gav vi oss av till det ställe där det skulle finnas en bättre ingång än gårdagen. Tunnelsystemet är på drygt 30km, men vi skulle inte gå i riktigt hela, men i gengäld så skulle vi ju alltid tillbaka samma väg så alla sträckor blev ju det dubbla. Men vi räknade med att gå minst 15km och att det skulle ta allt mellan 7-12timmar.Så vi hade laddat med vatten, matsäck och batterier.

462px-MRU_schemat_podziemi.svg

Vi tog oss in vid PzW 724 efter att ha tagit cachen utanför. Man kommer in i bunkern och sedan tog vi oss till våningen längst ner 3-4 våningar ner. Sedan kom vi till ett ”trapphus” och då var det säkert minst 6våningar till ner till själva tunnelsystemet som sammanbinder alla befästningar. I tunneln har det gått smalspårig järnväg som man fraktat materiel och manskap mellan dom olika befästningarna, ett antal stationer fanns även i tunnelsystemet.

Väl nere så var det betydligt torrare än befarat, så med gummistövlar eller bra kängor var det inga problem att ta sig fram. Det var några passager som det blev mer balansgång för Wellner och Patrik som hade kängor men dom kunde alltid stötta sig mot oss med lite bättre val av fotdorn.

Nedan, dom höga schakten med trapphusen ner till tunnelsystemet.

Vi började med att gå mot A8 Ost för att ta den cachen i den änden av tunneln. Där fick vi gå upp igen i ett liknande trapphus ca 6-våningar till en befästning och där letade vi igenom dom övre våningarna tills vi upptäckte att vi gått upp i A8 West, så då var det bara att ta sig ner igen i tunneln och hitta rätt uppgång och så började det om med ett nytt trapphus och 6-våningar… Men då kunde vi hitta cachen direkt.

Sedan var det samma väg tillbaka en bit och ut i huvudtunneln vid stationen ”Dora”. Där var cachen [DORA] och den var placerad på en balk i taket, tanken var väl att den skulle tas med klätterutrustning, den var visserligen med men för att spara tid gjorde vi en repris på 1:a dagen vid kraftstationen och Wellner offrade sig så jag fick stå på hans axlar och jag kunde då nå burken med hjälp av lite ninja skills.

Sedan svängde vi söderut till stationen ”Emma” och ut till befästningen PzW 723 där gick det inte att ta sig upp till markytan utan det fanns endast en del rum nere i nivån med tunnelsystemet då trapphuset var raserat. Coco_c kunde snart fiska fram burken från det troliga gömstället. Nu hade vi nått den sydligaste punkten vi tänkt besöka då vi inte sett att det fanns några cacher i tunnlarna längre söderut, troligtvis för att i den södra ändan huserar ett museum i tunnlarna.

Så vi vände norrut igen passerade stationen ”Dora” där tunneln till vår in/utgång var belägen och fortsatte till stationen ”Cezar” där vi svängde av till PzW 728 där det skulle finnas totalt tre cacher. PzW 728 – Deep Down och downward before A63 båda arkiverade men verkade som burkarna fanns kvar och loggbara. Den första räknade vi ut att den skulle vara i en brunn! Japp, här längst ner i tunnelsystemet 6-9 våningar ner under marken fanns en brunn som säkert var 15-20m djup, som tur var den torrlagd och det fanns stegpinnar att klättra ner på, låt gå för att dom var lite rostiga och ca 80år gamla men dom höll fint att klättra ner på det var bara dom sista stegpinnarna som var genomrostade troligtvis för att dom i perioder legat i vatten. Men det var inte värre än att jag kunde ta mig ner och snart hade jag loggat cachen. Sedan var det bara att ta sig upp och leta efter den andra efter lite dividerande och läsning av beskrivning och loggar så insåg vi att den cachen också skulle vara i exakt samma brunn! Så det var bara att klättra ner igen för undertecknad och rota runt i bråte, tegelstenar och annat men det fanns bara en burk där nere. Det kändes lite surt. Men det skulle bli värre då vi senare kom upp till markytan var Coco_c snabb att logga den vi hittade. Men när vi andra några dagar senare skulle logga den var den låst för loggning 😦

Den tredje cachen var A 63 / genuine T5 / BeNIETO PERZanowski den satt i tunneltaket och här var tunneln kanske 5-6m hög. Här kom den medhavda klätterutrustningen till pass, den hade också tagits med just i åtanke för denna cachen. Det var lite lurigt att få repet på plats runt en liten rostig järnbygel i taket, men med hjälp av en lång pinne gjord av svajig ståltråd som låg på platsen gick det vägen efter några försök.  Jag var förste man att klättra upp för att logga cachen och det gick utan missöden.

Sedan var det dags för cachen Strzelnica ”Cezar” som vi fick leta en bra stund efter då den skulle ligga under en av plattorna som var golvbeläggning i större delen av utrymmena runt stationen. Men jag kunde till slut stoltsera med en hittad burk! I tunnlarna fanns det en hel del fladdermöss, fast vi såg nog tyvärr fler döda än levande. Vi hade några som flög mellan oss ibland när vi gick i trängre tunnlar liksom gårdagen, men dom flesta såg vi mer på håll i ljuskäglorna från ficklamporna.

Sedan tog vi oss ut till PzW 730 och 727. Festungsfront Oder-Warthe-Bogen, PzW 730 som var cachen som gjorde att jag fick ögonen på denna enorma försvarsanläggning. PzW 727 / Ostwall (MRU). På väg till dessa två cacher kurrade det lite i magarna och vi tänkte so om någon av dessa befästningarna hade lämpligt ställe för att inta dagens lunch. Men inget av ställena var speciellt inbjudande med blöta golv och allmänt ofräscht så på väg tillbaka till huvudtunneln så stannade vi vi en liten uppgjord ”lägerplats” som tidigare besökare verkade ha gjort i ordning lite, det fanns lite provisoriska sittplatser och ett stort provisoriskt bord av bråte. Så här slog vi oss ner en stund och värmde vatten på gaskök och fixade lunch på turmat innan vi avslutade med kaffe och kaka. En välbehövlig paus efter ca drygt fyra timmar här nere i underjorden.

Stärkta av maten fick vi ny energi att fortsätta vi fortsatte upp till stationen ”Otto” och cachen med samma namn, som undertecknad hittade efter ett tag på ett ställe som vi tidigare letat på.

Vi hittade en handgranat(?) men vi vågade inte röra den.

38422358_628584574190348_2398292175965126656_n

Vi traskade vidare i tunnlarna till PzW 736 / Ostwall (MRU) där det var ett nytt ”trapphus” för att ta sig upp till själva befästningen, många trappsteg blev det. Panzerwerk 739 var den cache som låg längst norr ut i tunnelsystemet, det tog slut här. Denna cachen letade vi lite onödigt länge efter då vi tolkade hinten lite annorlunda. Men efter att ha givit upp så hittade vi den ändå på ett helt annat ställe än där vi koncentrerat vårt letande.

Nu var det bara att traska hela vägen tillbaka dit vi kommit in, det fanns visserligen minst två utgångar som var närmare, dels den låga gången från gårdagen och ett litet hål att pressa sig igenom i en av befästningarna, men då skulle vi komma ut mitt i landsbygden med skog och åkrar och en rejäl omväg för att ta oss tillbaka till bilen. Så det var bara att knalla på i tunneln vissa delar var helt torra andra några centimeter med vatten. På en lång sträcka i huvudtunneln gick man i en sörja av vatten och lecakulor vilket skapade ett rejält klafsande ljud som gjorde det svårt att prata om man inte stod still.

Halvvägs tillbaka till utgången inser vi att vi missat ta nästa steg på letterboxen QRed Alarm! QRed Alarm! som låg i norra änden av tunnelsystemet, vi var ganska trötta efter att ha varit här nere i tunnlarna hela dagen så det blev en kort överläggning om hur vi skulle göra. Hade cachen varit en tradd så hade vi nog skippat den, men nu var det en letterbox och dels så hade vi ju redan kämpat med några steg till den kvällen innan och dels så behövde övriga sällskapet den för att få ihop fyra olika cache typer denna dagen för den challenge vi loggade på nerresan. Så vi vände tillbaka norrut i tunneln igen. Som tur var delsteget lätthittad när vi väl var på rätt ställe, nu var det bara finalen kvar och den låg på utsidan.

Så vi gjorde ett nytt försök för att ta oss ut igen, vi hade en myst till som vi letade efter i tunnelsystemet som vi inte hittade, troligtvis därför vi misstolkat informationen i den.

Man inser att tyskarna fick det hett om öronen, vad jag läst så fördröjde denna försvarslinje ryssarna endast tre dagar, så dom manglade i princip över stället vilket vi kunde se spår ifrån.

DSC_0698

Men efter nästan exakt 9 timmar och 31180 steg var vi ute igen i solen, mycket nöjda med vad vi åstadkommit och upplevt i underjorden. Gasköket åkte fram med en gång och vi tog en välbehövlig kafferast i solskenet. Innan vi bytte om och packade in oss i bilen för att ta finalen på Letterboxen. Finalen kunde hittas lätt som tur var med tanke på alla strapatser vi haft med den, den hade en riktigt snygg välgjord stämpel som gjorde att man nästan önskade att man hade en egen letterbox bok för stämplar.

Vi avslutade med att logga Pz.W.733 – Xlud NIE W SYSTEMIE! och Panzerwerk 728 som båda låg uppe på markytan över tunnelsystemet, här var befästningarna rejält söndersprängda och låg mitt i snårskogen med massa klängväxter så det såg nästan ut som Mayaruiner. Vi kunde se ner i schakten där det varit trapphus och hissanordning för ammunitionen till kanonerna, så det gällde att se sig för så man inte trillade ett par våningar ner i tunneln… Finalen på sista cachen var placerad i ett träd, en förarglig felräkning gjorde att jag klättrade upp i fel träd innan misstaget uppdagades, när väl rätt koordinater och rätt träd hittats så kunde vi se burken från marken innan jag klättrade upp denna gången.

Nu var klockan halv nio på kvällen och vi var ganska trötta och hungriga, planen var egentligen att fortsätta ett antal timmar till efter att vi ätit middag. Men då den enda restaurangen som låg i närheten var stängd fick vi åka tillbaka till stan där hotellet låg och gick luften ur oss så vi bestämde att avsluta när vi nu låg på topp. Så bilen lämnades på hotellet, inköp av diverse dryckesvaror gjordes på Lidl innan vi satte oss på en pizzeria bredvid hotellet och avnjöt middag med varsin stor kall öl innan vi gick till hotellet för att avsluta dagen med sedvanlig genomgång av dagen gjorda äventyr, morgondagens förväntade och den obligatoriska ölprovningen av de lokala producenterna.

Dagen hade bjudit på mycket tunnlar men det skulle visa sig att morgondagen bjöd på nya spännande och mer krävande utmaningar…

 

 

Annonser

Landstigning!

T minus 24H. Dvs transport genom Polen till huvudmålet. Landstigningen var i Gdynia i Polen som sist, jag hade kollat många andra alternativ men inga andra var bra.

Bilden nedan visar början på dagens rutt skapad på cachetur.no.  Utskriften av turen har mycket nyttig information om cacherna, med beräknad ETA, hur lång tid de tar att logga, avstånd i tid och rum mellan cacherna, attribut, automatisk översättning av hint till engelska etc…

dsc_0501.jpg

Efter en rejäl frukostbuffé på båten var vi redo för dagens äventyr, första stoppet blev Schron T-750 / Shelter T-750 en rejäl betong bunker som tyskarna byggde under kriget. Den används fortfarande så vi kunde bara se den utifrån.

Sedan en av de nya virtuella Gdynia – Miasto z Morza vid en fontän, inget spektakulärt.

DSC_0506

Vi fortsatte till ett TB-hotell som var omtyckt Gdynia Moje Miasto TB Hotel som varmt kan rekommenderas, vi hade tur och kunde parkera nästan bredvid. Då det var vardag så var rusningstrafiken på morgonen inte att leka med vilket gjorde att vi förlorade drygt en timme enligt vår uppgjorda plan då det var ett antal cacher i Gdynia och Gdansk som vi skulle logga innan vi åkte vidare.

dsc_0507.jpg

Vi besökte dom virtuella cacherna 😉😎😜Wygłupy na molo / Fooling around at the pier och Politechnika Gdanska den första en stor pir ut i havet och den andra en gammal universitetsbyggnad med uthuggna stenreliefer. Piren var snabb och lättloggad men universitetsbyggnaden bjöd på lite motstånd då man skulle hitta vart dom olika stenreliferna satt på byggnaden vilket visade sig inte vara så helt lätt.

DSC_0513

Sista cachen i Gdansk blev Gdansk TB Hotel en cache med snart tusen favoritpoäng och som varit utsedd till ”the Geocache of the Week ” av HQ. Vilket jag kan förstå, även om jag nog gillade det i Gdynia mer.

Något försenade lämnade vi sedan Gdansk och fortsatte till Bydgoszcz 16mil söderut där vi stannade för lunch och för att logga dom två virtuella cacherna Łuczniczka och Bydgoszcz – Spichrze nad Brdą. Den första en staty av en bågskytt som genom tiderna omdebatterats för sin nakenhet. Den andra ett magnifikt sädesmagasin i korsvirkesstil.

Sedan besökte vi Palac w Nieszawie ett förfallet och övergivet slott, byggt någon gång på 1800-talet och övergavs på 1960-talet och har sedan dess även brunnit så det var i princip bara skalet kvar, knappt det. Jag tog en snabb titt på insidan, men det var inte mycket att se.  I slottsparken stod den största ek jag någonsin sett, imponerande stor!

Efter det tog vi oss till vår bas i Miedzyrzecz och checkade in på vårt hotell, nu var klockan åtta på kvällen så vi avnjöt middag på hotellet. Jag valda favoriten från Varglyan på förra resan, raggmunk med gulasch. Riktigt gott, men inte lika bra som förra gången.

Nu skulle man tro att det var dags att ta kväll och ladda för morgondagen, men icke. Efter middagen begav vi oss till området med tunnelsystemet för att samla ledtrådar och information till cacher vi misstänkte skulle finnas inne i tunnlarna men där dom första stegen/delarna fanns på utsidan.

Så nu började de stora äventyret så smått, en försmak på morgondagen. Så vi begav oss ut i den nu mörka sen kvällen.

QRed Alarm! QRed Alarm! en letterbox började vi med att ta två delsteg på som fanns på utsidan, steg tre skulle vara i tunnlarna så vi sparade resten av den till morgondagen.

Nästa var Opuszczony Dworzec en multi som visade sig gå till en av ingångarna till tunnlarna, så vi tog oss in. Det var lågt i tak i denna tunneln så vi fick gå rejält hukade i ca 500-600m innan den mynnade ut i det stora tunnelsystemet. Två fladdermöss hamnade mellan oss i tunneln och flög fram och tillbaka för att komma undan, vi fick trycka oss mot väggen för att de skulle kunna ta sig förbi.  Väl framme i den stora tunneln kunde vi snart hitta cachen, sedan var det samma väg tillbaka…. Vi var glada att vi inte hade några ryggsäckar att släpa på och att vi hade en annan ingång för morgondagens besök. När vi ledbrutna och puckelryggiga stapplade ut ur tunneln igen.

Vi gav inte upp än trots klockan blivit sen utan gav oss i kast med några av befästningarna som hörde till tunnelsystemet där man kom åt cachen från ovansidan. Det är inga små befästningar utan bunkrarna är i tre eller fyra våningar med en massa rum så man nästan kan gå vilse.

PzW 741 här fick vi åla oss in genom ett litet hål för att ta oss in i befästningen, sedan undersökte vi rum för rum och våning för våning i jakt på cachen snart hittade undertecknad den åtråvärda burken.

PzW 745 für MG und PaK (Ostwall/MRU) Denna var betydligt lättare att ta sig in i, då det bara var att knalla in, här fanns även en arkiverad cache utanför som Wellner hittade, undertecknad fann den på insidan. Även här fanns flera våningar och många rum att undersöka.

Sista cachen för dagen blev Der Klozet (MRU) även det i en av befästningarna, där pissoaren fanns kvar till stor del. Annars är det mest tomma rum man stöter på och allt löst borta sedan länge. Denna loggade vi en minut före midnatt, sedan kände vi att det fick vara nog för dagen och vi återvände till hotellet för sedvanlig ölprovning av dagens inköp på Lidl innan det var dags att lägga sig inför den verkliga utmaningen nästa dag….

 

 

 

 

När jag spanade efter bra cacher att logga till förra Polenresan(Operation Valkyria) så dök Festungsfront Oder-Warthe-Bogen, PzW 730  som en cache med väldigt många favoritpoäng, men efter som den resan inte gick åt det hållet så fick jag planera en ny resa enkom för denna cachen. Nåja den valdes ut som resans huvudmål, men med lite efterforskningar så hittades ett antal cacher som var gömda i samma tunnelsystem. Cachen ligger i en befästning likt Maginotlinjen ett antal befästningar som är sammanbundna med ett tunnelsystem på drygt 30km.

Undertecknad planerade resan med hjälp av den utmärkta hemsidan https://cachetur.no/  som är ett kraftfullt hjälpmedel för caching resor. Där får man fram hur lång tid det tar att köra mellan varje cache och hur lång tid det borde ta att logga cachen, man får även klockslag när man beräknas vara vid varje cache så man ser hur man ligger till efter vägen jämfört med planen.

Samma gäng som sist kände sig manade att hänga på. Här följer ett blogginlägg för varje dag.

Första dagen var vikt åt transporten genom Sverige för att ta oss till vår utskeppningshamn som var Karlskrona denna gång.

Coco_c hämtade upp mig vid 8-tiden och kunde glatt visa upp att passet var med denna gången.

DSC_0449

Sedan styrdes kosan mot Jönköping för att hämta upp Wellner och Patrik(camping4us), men först ett stopp inne i Jönköping för att logga den virtuella cachen Hovrättstorget. 

DSC_0452

Efter att ha låst in Wellners bil i det lånade garaget och sett till att batteriet inte skulle laddas ur denna gång så rullade vi knappt hundratalet meter ner för backen till resans första gemensamma stopp. Cachen The haunted house som jag redan hade span på förra resan men då hoppade vi över den av någon anledning. Cachen är gömd i en gammal kraftstation av det minsta(?) slaget som sett sina bästa dagar passera revy för länge sedan. Cachen är en T5:a vilket gör att man egentligen behöver utrustning för att kunna logga den. Men med gemensamma krafter så lyckades undertecknad ta sig till cachen utan annan utrustning än samarbete.

Fortsatte sedan söderut till Nostalgi en multi vid en gammal renoverad nostalgimack som var väldigt fin.

c46d9ff0-25e3-41d0-a0de-1631bbcf1a6f_l

Sedan fortsatte vi till Spexeryds gruva inte den mer våghalsiga mysten på platsen då vi inte hade plats för båt i bilen, utan den mer lättloggade tradden på platsen. Men givetvis såg vi oss omkring på denna intressanta plats innan vi for vidare.

Vidare söderut blev det några blandade cache stopp och även stopp för lunch på en lite obetydlig pizzeria vid vägkanten, som kunde stoltsera med riktigt god mat och lokalbryggt folköl. Vi loggade bland annat en cache som Patrik sökt fram och han sa att det är en trädklättringscache som en tolvåring placerat ”hur svårt kan det vara?”, då undertecknad själv var närmare aporna i tolvårsåldern anade jag att det kanske inte var så lätt, men takterna satt i fortfarande trettio år senare så för mig var det inga problem…

DSC_0467

Sedan var det en längre transportsträcka utan cacher tills vi kom till Växjö. Där började vi med en Challenge cache som man skulle ha loggat minst 25st cacher i 25st olika kommuner som vi alla uppfyllde med råge. Sedan en ny virtuell, Linneparken en fantastisk fin lekplats i centrala Växjö.

Vi förflyttade oss sen till Notteryd, ett gammalt skjutfält utanför Växjö där det fanns lite intressanta cacher i olika värn och bunkrar.

Ytterligare en lång transportsträcka senare så var vi i Ronneby, vi hade loggat en Challenge på vägen som man skall ha loggat 4st olika cachetyper 4 dagar i rad, dådet endast var undertecknad som klarade det vid loggningstillfället så såg vi till att under dom följande dagarna minst logga 4st olika cachetyper så att alla skulle vara kvalificerade.

Väl i Karlskrona loggades två TB-hotell i väntan på att färjans avgång, i den ena gömde sig en levande mus som tyvärr han smita innan kameran var framme.

Väl på båten laddade vi upp för dom kommande dagarnas äventyr.

DSC_0006_8

Färjan anlände till Karlshamn på morgonen och vi kunde på börja färden hem. Passkontrollen gick galant! 6 dagars magknip över för den passlöse…. Sedan ett snabbt stopp vid EarthCachen Pengaberget (naturminne) – 23 Jul i Karlshamn då ECs är lite ovanliga och ofta lite intressanta.

Sedan ville vi ju besöka en svensk bunker så vi tog oss först söderut till Mastvakten ett värn i Per Albin-linjen. Här fanns också två gigantiska radiomaster, dock aktiva och inhägnade så det blev ingen klättring…. 😦

Det blev ganska få stopp på hemvägen då det var en bit att åka och vi alla ville komma hem i tid. Vi stannade dock vid Kalla Krigets Kronoberg – Fettlager ett före detta mobiliseringsförråd där man förvarat 2500ton fisk fett.

Resans sista cache blev Sjöborundan #2 Vaggeryds mekanik som kunde ha varit ett kul fältpussel, men nu var tyvärr cachen trasig. Men i gengäld betydligt lättare att logga.

Epilog….
Här nedan ett av dom senare utkasten till resrutt under planering av resan. Där alla intressanta cacher är utplottade. Svarta pilar visar vart vi landsteg respektive avseglade med båt. Röda stjärnor huvudmål som jag verkligen ville besöka(från vänster, Varglyan, Mazuriska kanalen, Himmlers bunker, Luftwaffes högkvarter och det övergivna hotellet) Gröna hjärtan bokande boenden(blev ju ett till i närheten av den röda pricken(Wherigon)) Blå pratbubblor intressanta ställen som vi planerade att hoppa över, blev ju dock att vi drog rutten över den stora pratbubblan längst till höger(Kaunas).
Vi hoppade över alla cacher fram till Varglyan, just för att kunna besöka den och Mazuriska kanalen i dagsljus.
19025192_10154889630281185_1055390073410358045_o

Den faktiska resrutten med dom cacher vi loggade:

Valkyria5

Det blev sex fantastiska dagar med många intressanta och annorlunda platser som besöktes. Har redan påbörjat planeringen av nästa resa till Polen då det finns mycket att se där….

 

Sista dagen på fientlig mark. Frukost fick även tas av nödransonen då det inte ingick någon frukost.

Dagen startade med ett besök på ytterligare en missilbas inte helt olik den vi besökte dagen innan, med liknande konstruktioner och byggnader. Här gick vi wherigon Branduoline praeitis som trots att den var på litauiska gick bra att lösa. Det tog oss närmare två timmar att ta oss runt på området. Många byggnader i olika stadier av förfall, skyddsrum, bunkrar och stora skyddade garage för missilbärarna fick vi undersöka i jakt på ledtrådar.

I samma område så fick vi utnyttja klätterutrusningen en gång för att ta oss upp i en tall och logga Branduoline praeitis#1- nuclear past#1 det tog lite tid att få kastlinan på plats men efter femtioelva försök så gick det till slut.

24321804_1909834252642829_689572639_o

Uppåt!

På vägen mot färjan så stannade vi vid en herrgård som vi tolkade skulle vara övergiven, men det visade sig att så inte var fallet. Vi besökte även Maciku koncentracijos stovykla ett före detta koncentrationsläger där först tyskarna haft brittiska och amerikanska krigsfångar placerade, sedan var det Sovjet som hade tyska krigsfångar där och slutligen huserade man fiender till staten där fram till 1955. Nu tycktes det vara äldreboende av något slag….

 

Aplink Lietuvą – Plaškiai ännu en övergiven kyrka här tycktes även cachen övergivit kyrkan då den inte gick att finna trots idogt sökande både högt och lågt.

Vi anlände till Klaipeda några timmar innan färjan skulle gå så vi besökte först Klaipedos itvirtinimai – Nordmole en cache gömd i ett tyskt kustbatteri som sjunkit ner i sandstranden. En rejäl konstruktion.

DSC_0060_4-PANO

En cache på en nudiststrand ”Žuvedros” papludimys/”Žuvedra” beach var gömd uppe i ett träd, givetvis bara några meter från strandens enda besökare en ensam ung tjej….

Vi fortsatte till nästa kustbatteri Klaipedos itvirtinimai – Memel-Nord som var lite mer väl bevarat och som gick ta sig in i, först trodde jag att man bara skulle krypa in några meter, men sedan öppnade sig en gång och vi kom runt i ett ganska stort bunkerkomplex till detta kustbatteri. Även här låg delar begravda i sanden som fick en att dra paralleller till Apornas planet. Och vilken fantastisk gigantisk sandstrand!

Sista cachen för dagen var Nebaigtas statyti vandens parkas (apleistas), ett vattenland som aldrig blivit färdigbyggt. Men här gick vi bet och kunde inte hitta själva cachen trotts att vi letade både högt och lågt. En närboende undrade vad vi gjorde, han kunde förstå vårt besök vid Varglyan och bunkrarna, men inte att det var intressant att krypa omkring här på detta ofärdiga och förfallna bygge.

Sedan var det dags att försöka ta sig ur landet utan att lämna den passlöse bakom oss, trots två kontroller av våra handlingar med 30m mellanrum så var det ingen som anmärkte på den saknade id-handlingen, så vi kunde köra ombord.

Väl vid färjan kunde vi köra på direkt trots att vi var en timme tidiga, det visade sig att vi hamnade på ett öppet bildäck på en ganska liten färja som mest var gjord för lastbils transporter. Men det fanns en lite restaurang och taxfreeshoppen var väl av storleken klädkammare. Sedvanlig ölprovning av resans skatter, middag och några öl till sedan sov vi gott under överresan till svenskt territorium. En passkontroll kvar….

 

(som vanligt blir bilderna bättre om man klickar upp dom, håller man muspekaren över bilderna dyker ytterligare text upp på en del.)
Efter att ha intagit frukost i hotellets matsal ihop med någon skolklass som antagligen skulle på det närliggande äventyrsbadet. Så försåg vi oss med den utrusningen vi behövde för resans tredje höjdpunkt som bara låg 200m från vårat hotell, så vi kunde promenera dit.

Ett stort övergivet sanatorium på 12 våningar,Welcome To Nemunas. Vi hade nog tur och hittade snabbt en väg in i byggnaden, sedan utforskade vi våningsplan efter våningsplan. Visst var det en del förstört men förvånansvärt mycket fanns kvar av möbler och annan inredning, trodde att det skulle vara i princip rensat men så var det inte. Cachen var gömd i rum 801 och kunde snart hittas när vi väl kommit dit. Förutom en massa hotellrum fanns det också olika samlingsrum, en danssal med spegelvägg, kontor, förråd och en stor klinik del med bås med sängar för besökande patienter.

Efter Sanatoriet blev det en ny bunkring av öl och choklad på en stor mataffär, det fanns ett väl tilltaget öl utbud där även Melleruds utmärkta pilsner och Kopparbergs cider var representerad. Köpte medvetet en alkoholfri öl, han i kassan kollade för säkerhets skull att jag verkligen ville ha den.

Innan resan fortsatte norrut genom Litauen mot nästa stopp Saratovo kareiviniu liekanos ett grupp bunkrar som enligt cachen uppfördes under ryska imperiet, dvs före 1917. Lite annorlunda konstruktioner som det var lite svårt att få något grepp om hur det fungerat när det var i bruk.

Resan fortsatte sedan mot Kaunas och under vägen dit upptäckte vi att en ny virtuell cache nyss blivit publicerad där så vi hoppades att vi skulle kunna logga FTF på den, men tyvärr han någon före innan vi hann dit.  Dock stannade vi först vid mysten Warehouse of Fears en bergrums förråd byggt på 1800-talet till fortet i Kaunas. Här var det några mindre rum och ett par rejäla skepp för förvaring av något, man får hoppas att det inte var ammunition då det fanns tre rejäla eldstäder som tydligen skulle värma upp och troligen hålla fukten borta. Här skulle man hitta en led tråd i en av skorstenarna där man fick klättra upp på de mer än hundra år gamla rostiga stegarna  för att leta efter en text som skulle ta oss vidare. Vi slarvade lite så det blev att klättra flera gånger i skorstenarna innan vi hittade vad vi sökte och kunde så småningom leta oss vidare till finalen. Ett riktigt häftigt ställe!

Sushi lunch i centrum av Kaunas efter STF loggning av den Virtuella cachen.

Fortsatte till multin Karmelava Missile Base en före detta sovjetisk bas för avfyrning av kärnvapenbestyckade missiler, ett ganska stort område med flera bunkrar, byggnader och hangarliknande konstruktioner, där multin visade oss runt på detta stora område till den ena sevärdheten efter den andra. En del schysta målningar från tiden det begav sig fanns kvar att beskåda.

Resans skitigaste cache var helt klart X fortas en del av fortet som byggdes före 1:a världskriget, men här har det brunnit och det var rejält sotigt över allt så man blev svart så fort man tog i något. Just i Kaunas området var SS särskilt aktiva med att ha ihjäl judar, när man retirerade på östfronten hade man en särskild grupp som grävde upp massagravarna från tidigare år och brände liken för att röja sina avskyvärda brott. Vet inte om man använde detta stället till det, men fick den känslan….

Vi for vidare mot Taurage där vi skulle övernatta, strax innan så besökte vi två bunkrar till från den sovjetiska molotovlinjen, i den första gick vi bet och kunde inte hitta någon cache men väl vid den andra så hittade vi cachen utan problem.

När vi sent på kvällen kom till hotellet i öst statlig stil som lovat incheckning dygnet runt, så var receptionen tom. Vi ringde på en klocka där men ingen dök upp, ringde då ett nr som stod på en skylt och kom till en man som inte kunde ett ord engelska, men vi förstod varann så mycket att jag förstod att han inte tänkte komma dit. Det kändes lite hopplöst men efter en stund så gick hissen igång och en tjej dök upp och checkade in oss som tur var.

Nu var vi hungriga så det blev till att festa på nöd ransonen av turmat och skölja ner den med ett antal av resans inköpta öl innan det blev läggdags.

Nöjda med dagens äventyr!

Denna dagen var en lång transportsträcka, givetvis med en del intressanta stopp på vägen. Inga måste ställen idag, men Himmlers högkvarter och Lufftwaffes högkvarter på östfronten var två ställen som låg högt upp på prioriteringslistan för resan.

Himmlers högkvarter blev första stoppet. Det ligger drygt två mil från Varglyan, han fick tydligen inte hålla till med dom andra höjdarna där av någon anledning. Det enda som finns kvar är Himmlers bunker av typ A, dvs liknande dom som vi såg dagen innan vid Varglyan. Förmodligen fanns betydligt fler byggnader i området under kriget men dessa är nu borta. Hit hade vi nog inte hittat om det inte var för cachen för det var obetydligt skyltat hit, en liten anonym skylt vid vägen. På platsen fanns dock en stor informationstavla sponsrad av EU, dock bara på Polska av någon märklig anledning.

Cachen Kwatera Himmlera var gömd inne i bunkern som även huserade ett par fladdermöss som flög omkring där inne. Vi lät oss inte bekomma av dom.

Nästa stopp Grobowiec Steinertówvisade sig vara en krypta av något slag från 1800-talet som låg helt ensam i ödemarken, det stod två kistor i kryptan med två kroppar i som man kunde se då man av någon anledning lämnat locken på glänt. Riktigt spöklikt ställe, glad att man var där i dagsljus. Klicka upp högra bilden nedan och förstora upp den så ser man tydligt ett ben och knäppta händer på magen i den övre kistan.

Då vi låg lite efter i tidsschemat så hoppade vi över några cacher på vår lista, i gengäld stannade vi vid Piramida w Rapie som visade sig vara ytterligare en krypta dock från sent 1700-tal , i denna låg det lite fler kistor, även här var några av locken på glänt men vi kunde inte se ner i kistorna från dom gluggarna vi tittade in i.

På väg till nästa ställe en övergiven herrgård, så var vi mindre än 500m från gränsen till Kaliningrad, vi skulle under fortsättningen av dagen åka parallellt och väldigt nära gränsen en ganska bra bit. Den övergivna herrgården Traditional Geocache Dwór w Mieduniszkach Wielkich  visade sig vara i ganska förstörd skick, det var bara några rum som inte var in rasade på 1:a våningen, men källaren var intakt och det var säkert 20-talet rum i källaren, med några sällskapsrum, massa förrådsutrymmen och även dusch utrymme. Ett sällskapsrum med maffig mosaik på väggarna. Det fanns också flera uthus och lador kvar, men vi hade tyvärr inte tid att titta närmare på dom.

Vägen längs med gränsen bestod av kullersten, vilket gjorde att det inte gick att köra speciellt fort på den då det kändes som att köra på en tvättbräda.

DSC_0061_1

Sedan kom vi till dagens huvudmål, Lufftwaffe och Görings högkvarter Robinson på östfronten Luftwaffe HQ: Göring’s bunker OKL Robinson. Jag hade väl räknat med lite fler bunkrar att besöka på platsen, vi hittade en oförstörd bunker, några källare ruiner men inte så mycket mer. Dock så hittade vi resterna av en granat i skogen, troligen från en granatkastare som fick följa med hem.

På en informationstavla på platsen fanns det utmärkt en plats där man avfyrat V2-raketer. Kartan var inte jätte tydlig, men vi gjorde ett försök att hitta rätt plats, efter att frågat en lokal joggare om vart vi befann oss på kartan letade vi på helt fel håll, det visade sig när vi kom tillbaka till parkeringen att det fanns en skylt i andra änden av parkeringen som visade åt rätt håll. När vi kom till platsen hittade vi tre bunkrar och ruiner av avfyrningsrampen allt täckt av sly, trots att det var skyltat hit höll man alltså ingen ordning på växtligheten och det kändes som vi var dom ende som besökt stället på dom senaste 5-10 åren.

Det var hög tid för lunch så vi åkte in till centrum och intog en vällagad polsk schnitzel. Och ett snabbt besök i en liten butik för att fylla på öl och snacks förrådet.

Vi hade hoppats på en FTF eller åtminstone något intressant ställe då Old grange Kolniszki , denna cachen med UE attribut var ologgad efter publicering 11 dagar tidigare. Det visade sig att vi kom till en stengrund med meterhöga brännässlor i massor överallt runt om och att cachen redan var FTF:ad, givetvis var cachen även reggad som lämplig för barn, jojo, med dom brännässlorna….

Nästa stopp var Górne: ruiny kościoła ewangelickiego en tegel kyrka från tidigt 1600-tal som blev lagd i ruiner under kriget. Cachen var en T5:a och det kändes lite osäkert att klättra i i tegelväggarna med massa lösa tegelstenar som kunde lossna och ramla ner. Det visade sig dock att cachen låg så att det räckte att knappt stå på tå för att kunna komma åt den som tur var.

Vi kom till ytterligare en kyrkoruin Au coin där visade det sig att vi inte var ensama, utan en man höll på att fotografera två unga kvinnor inne i ruinen, då vi hade vår nolla utanför kunde vi leta ostört, men cachen gick inte att finna. Så vi gav upp, Wellner tyckte ändå att vi skulle titta på ruinen så vi gick en sväng runt och då såg jag något misstänkt på helt andra sidan kyrkan och kunde hitta den åtråvärda cachen. Det fanns även en cache strax bredvid vid en bunker från senare delen av kriget som tyskarna hastigt byggt i försvaret under reträtten på östfronten.

Ytterligare en lite bunker besöktes innan vi kom till Ostatni bastion – The Last Stand en liten större bunker som Tyskarna började bygga 1940 som en rökridå mot ryssarna att dom tänkte sätta gränsen här, men 1941 avbröts arbetet i och med anfallet mot Sovjet. 1944 fick man dock bråttom att bygga färdigt ställningen då man retirerade på östfronten.

Sedan var det dags att passera gränsen och åka in i Litauen med pass ångest, men vi klarade oss även denna gången och blev inte stoppade. Det stod märkliga torn längs gränsen, frågan är hur dom är tänkt att användas?

Första stället var ett gammalt bevakningstorn för gränsen till Polen, där cachen givetvis var placerad högst upp till vår lycka. Aplink Lietuva – Reketijos užkarda

Ett stenkast bort låg nästa cache vid en bro som nog var dimensionerad för stridsvagnar, här såg vi en växt med pungkuls frukter.

DSC_0133

På vår fortsatta väg dök det upp en bunker bredvid vägen som vi inte hade på vår lista, 3rd Bunker – Rudamina ”Molotov line” det blev givetvis ett stopp här i solnedgången och uttrycket ”Bunker i solnedgång” myntades som vi sedan drog paralleller till resten av resan då det blev många bunkrar av olika slag på denna trippen. Denna bunker var del ev en försvarslinje som Sovjet höll på att bygga när dom blev anfallna av Nazityskland, man hade bara hunnit bygga färdigt 5% av dom planerade befästningarna längs försvarslinjen.

DSC_0139

När vi väl kom fram till Druskininkai och vårt boende på ett kurortshotell så var det sen kväll. Byggnaden vi inrymdes i kändes som den var från sent 1800-tal och troligen varit förläggning under de båda krigen. Efter en snabb incheckning promenerade vi bort till centrum där det var fullt drag med någon form av stadsfest med en stor scen och tydligen någon väldigt populär artist som uppträdde. Vi hittade en öppen restaurang där vi kunde inta middag och när vi var färdiga var festen utanför på upphällningen, så efter någon öl i ett stånd där återvände vi till hotellet för en lite kortare ölprovning än dagen innan då klockan närmade sig midnatt. Sedan var det sängen då resans tredje och sista huvudmål väntade dagen efter….